trötthet är också en kork i utvecklingen

Phuu, har känt mig så trött de senaste dagarna. Inte för att jag gjort något speciellt utan bara är trött. Det är väl våren. För visst gör det ont när knoppar brister. Hinner dock inte vara trött nu, min kollega som jag delar jobbena med åker på en fem veckors själavandring och jag är allena med alla jobb...så det kräver sin kvinna nu, en pigg sådan. Så jag får ta mig i kragen, äta ordentligt och få mycket frisk luft.

Jag har alltid så mycket på gång - inte alltid i praktiken - men i huvudet. Knappt har jag avslutat ett projekt så dyker det upp tre nya. Jag är sån - en sökare, en entreprenör, en idékläckare - men det är jobbigt. Försöker numera sortera bort och inse att jag inte kan vara överallt och om man är och pillar på lite av varje blir ingenting ordentligt gjort. Och så orkar ju inte min 50-åriga kropp lika mycket längre. Men det är ju så KUL. Ibland önskar jag att jag var en sån där NÖJD person som nöjde sig med det man har och inte strävade efter mer hela tiden. Men å andra sidan inte, det verkar så trist. Och så hörde jag i lördags en klok man (Claes Galenskapare Eriksson) säga "att vara nöjd är en kork i utvecklingen" - så fint och klokt sagt. Visst är det så. Och jag vill inte sluta utvecklas. Även om jag blir trött. Kanske ska jag bara vara mer fokuserad på en sak i taget.

Samtidigt bör man också vara nöjd. Såg i lördags Michael Moores film Sicko om sjukvårdssystemet i USA. Inte hur det är för de stackars människor som inte har sjukförsäkring som vi hör så mycket om. Utan om de som HAR sjukförsäkring och ändå inte får vård. Vilket otroligt korkat och hemskt system. Det är alltid försäkringsbolaget som ska godkänna vård. Om du har fått en diagnos måste du vända dig till ditt försäkringsbolag och få dem till att godkänna den vård du behöver. Och det gör de inte alltid - de kan helt enkelt säga som t ex till en 22 årig tjej som fick livmoderhalscancer att "du är för ung för att ha den här typen av cancer så vi står inte för några vårdkostnader". Horribelt. Så vi bör ju verkligen var NÖJDA med vad vi har här hemma, trots de höga skatterna! Erikssons kloka tes om nöjdhet gäller alltså inte här.

Vill också skicka en varm tanke till Englas familj - och en önskan om att vi slipper att ha sådana monster som han 42-åringen levande bland oss vanliga fredliga människor!