Ja, vad gör stjärnorna i Falcon Crest idag?

Detta med nyhetsförmedling är helt underbart i vårt avlånga land. Strunt i allt viktigt som bör rapporteras, då säljer man inga lösnummer. Det är inte för första gången och säkert inte sista heller när jag studsar över kvällstidningsrubriker och ämnesval. Mitt bland läskiga morddetaljer här hemma och i världen dyker en stor rubrik upp: Vad gör stjärnorna i Falcon Crest idag? Det har jag ju undrat över så och såklart många med mig. Vem minns inte snygga (tyckte man då) Lance, vimsegulliga Emma och elaka Angela?! Inte har man sett någon av dom därefter - så vad katten gör dom egentligen? Läste inte vidare och bryr mig verkligen inte heller. Dock kommer tanken ändå att när den serien och många andra liknande, typ Dallas, gick var de en gemensam angelägenhet. Då fanns inte så många kanaler att välja mellan och alla såg på samma såpor och dessa diskuterades livligt på kafferaster och annat. Inte får dagens serier samma gemensamhetsnämnare...lite mysigt var det på sitt sätt säger nostalgimumriken.

Var på miljöbilsmässa i Göteborg igår. 21 olika bilmärken var representerade och det kom endast EN journalist på pressvisningen. Är inte detta ett dagsaktuellt ämne och värd att rapportera i media, i a f lokalt här i väster. Nej, tomt på intresse var det. Hoppas att besökarantalet ändå blir hyfsat, det är ju ett supertillfälle att skaffa information om miljökloka bilar. Hittade snabbt mina favvisar, en VW Touran Ecofuel (har redan en Touran som jag gillar) och en Mini Cooper förlängd modell med diesel - vilken heffabild, mitt habegär var nästan olidligt! Det som ändå slog mig att nästan alla bilar där, förutom SAAB och Mini Cooper, var lite mesiga "snällbilar", inga tuffa modeller. Varför kan inte dessa ting hänga ihop, kanske blev det ett större sug efter miljöbilar då?

Idag ska jag unna mig en halvdag ledigt efter en tuff arbetsvecka. Ikväll ska jag hem till en vän och smaka på lite gott vin och bara tjata - så skönt. Imorgon är det sommardäck som ska på och då passar jag såklart på att besöka ett loppis intill däckverkstaden...tänk så små ting det ändå är som gör en lycklig och glad!

snacka om att korken satt fast!

hela veckan har trötthetskorken suttit på, inte klokt vad segt den kan vara ibland. Men å andra sidan så beror ju tröttheten på att jag nästan uträttat underverk under veckan - jobbat som en dåre och fått iväg flera stora grejer till kunder som väntat på dem, det är ju i och för sig en vinst i sig. Tappert kämpat med gott resultat. Så helgen har gått i återhämtandets tecken: en härlig loppistur med väninnorna till sommarstaden Varberg i lördags med många trevliga fynd som resultat. Lördag var den första riktiga sommardagen, jackorna åkte snart av och vi njöt av solen mellan loppisställena. Hem till mig för att smälta alla upplevelser, lite god mat och en smaskig paj.

Idag har jag bara vilat. Visserligen ropade min trädgård på mig hela dagen men jag bestämde mig för att ignorera detta och drog bildligt talat täcket över huvudet. Man MÅSTE inte gå ut bara för att det är soligt om man inte känner för det. Det är faktiskt så att de senaste åren har jag konsekvent struntat i detta stressmoment som infinner sig överallt och hos alla så fort solen börjar värma luften ute. Man MÅSTE ut. Och ibland vill man inte eller hinner inte. Man får dock stå ut med allas kommentarer: men herregud, sitter du inne en sådan här härlig dag. Dagen kan väl vara härlig ändå, eller? Varför är vi så duktiga på att skapa stress runt allting. Soliga dagar, semester, solbränna, för många valkar för att ha bikini, årets modell av solglasögon, för lite planteringar i trädgården...för att nämna några sommarstressar!

Jag mår så bra när jag inte stressar och därmed basta!

Läste min vandrande kollegas blogg från pilgrimsleden och det är tufft att gå dessa långa mil. Men det låter ändå härligt. Vilket äventyr att ta ledigt fem veckor, ta med sig endast ryggsäck och ge sig ut på nästan 80 mils vandring i ödemarken, övernatta på kloster med 120 andra pilgrimer, vandra och traska, träffa människor från hela världen...fullständigt underbart och tusen gånger värt blåsor och all värk. En resa som definitivt ligger på min lista på saker som jag vill göra innan jag dör.