Jag är kär...

...i Anders Bagge (Idoljury). Det är fantastiskt hur en människa kan förmedla så mycket genom tv-rutan - hans ansikte är det roligaste att titta på i hela programmet. Så mysig så att även en tant som mig kan dö!! Överhuvudtaget är juryn grym - otroligt duktiga människor som brinner för det de gör och behöver inte skapa rubriker kring sig själv för att bli kändisar på Stureplan som den förra juryn...SÅ strategiskt snyggt drag av TV4 att ta in dessa proffs som är okända bland den stora allmänheten men som rockar loss helt makalöst. Åter en vecka flög iväg - har inte hunnit att sy någonting och det känns inte så bra. men det är ju kul att man har jobb, så inte ska jag klaga...Nu styr jag näsan åt en indisk restaurang här på orten - spännande tillskott, jag som älskar indisk mat. Over and out.

I´m back in business

Det var ett tag sedan...mycket har hänt och det har inte funnits tid och ork över...men nu är jag på fötter med min webshop och mer väskor sys så maskinen glöder. Det känns SÅ bra. Funderar på att döpa om min blogg till bagladys blogshop - vad sägs om det...jag är så inne i second hand textilier, loppisar och idéer till nya väskor att jag lika gärna kan pränta ned lite och dela med mig...I kolumnen till höger ser ni ett gäng väskor och necessärer som finns på Etsy. Övriga hittar ni på www.mirkka.com. Ska i vilket fall som helst koppla ihop bloggen med mirkka på något sätt - det känns som de hör ihop. Var i Båstad i somras och sålde väskor - och fick ett enormt mottagande, många som uppskattade tanken om att allt är återvunnet material! Det kändes bra i min kreativa själ... Apropå något helt annat - såg ni lilla söta Anna på Idol igår. Vad säger man?! Hon var helt underbar - och bara 16 år!! Men varifrån kommer alla dessa unga (och gamla) som inte har någon verklighetsförankring och självinsikt överhuvudtaget - det är lite skrämmande faktiskt.

Även den mes ambitiösa har sina dåliga dagar

Det har gått en dryg vecka sedan sist. Har varit så begravd i arbete att jag knapp orkat att lägga mig på kvällen. Den person som jag delar jobbet med har varit borta och som typiskt är i sådana här situationer har jag fått bekänna färg, en massa har bara dykt upp...felaktigheter som jag inte rår för som visat sig och...listan kan göras lång. Det enda jag kan konstatera är att jag klarat det med glans (och med nöjda kunder) och jag fullständigt tagit ut mig. Nu kan jag dock se ljuset igen och det känns skönt.

Sommaren har ju kommit. Härligt men samtidigt ännu mer stress - gräset i min lilla trädgård har på dessa stackars dagar hunnit bli en halvmeter (lite överdrivet) långt och ser ju inte så fint ut jämfört med alla ordentliga grannars (pensionärer). Snart kommer någon vän-av-ordning i vår bostadsrättsförening och påpekar detta...jag bara väntar.

Min goda dagliga-mail-kompis har varit bortrest en vecka och jag har saknat henne. Det är så skönt att bara få ur sig något och få omedelbar respons. Hon har varit och blivit 50 så nu är jämngamla igen. Idag har även hon - som jag för några dagar sedan - blivit med Facebook. Tanterna är med i gamet. Det var en god vän från andra sidan landet som skickade en Facebook-vän-fråga till mig och då fick jag ju gå med. Så nu kan jag och min mailkompis chatta också :-)

Det är så underbart att ha goda vänner. Alltså riktiga vänner och inte glada men ytliga kompisar...detta har jag (ännu en gång) upptäckt de närmaste dagarna och måste betona den goda känslan av att bli uppskattad för den man är, utan att man är varken snygg, brun eller smal och har varken fint hus, lägenhet i bästa område och tusen bekanta. Mina få, men ytterst goda, vänner är tusenfaldigt mer värda än dessa energitjuvar som visat ett glatt ansikte och är måna om en så länge de själva tjänar på det, men huxflux är man ute i kylan. Jag måste fjärma mig från dessa för att då mår jag bäst. De är dock ofta människomagneter som "lockar" med glädje och roliga upptåg, men det är bara fasad och har ett syfte i att suga åt sig energi - och jag är själv en glad och positiv gök som gärna dras till denna typ av människor, tyvärr.

Städade i en låda och hittade en novell som jag skrivit på en författarkurs för några år sedan - så kul att hitta en text som man glömt och som ännu känns bra. Jag vann faktiskt en novelltävling med just denna på den kursen. Det är en sann historia ur min mammas liv i kortformat. Den får avsluta dagens inlägg:
"Varje natt sedan pappa åkt till fronten gick jag över till mammas säng. Det var varmt även när det var -40 grader ute. Hon doftade tvål och hennes hår kittlade min kind.
Pappa körde på en tysk mina. Jag kände honom knappt. Han hade varit borta i vinterkriget så länge. Jag höll om mamma när hon grät den natten.
En månad senare:
Jag vaknade av att jag frös. Elden hade slocknat i spisen. Det var mörkt i huset. Jag gick över till mammas säng och snubblade på ett par läderstövlar som stod vid sidan av sängen. I det svaga ljuset såg jag en uniformsjacka hänga på sänggaveln. Golvkylan bet på mina tår. Mamma steg upp och räckte mig en extrafilt. Gå och lägg dig i din säng, sa hon.
Det hängde uniformsjackor på sänggaveln sedan den natten. Gröna, svarta och grå. Men det konstiga korset på kragen var detsamma.
Fyra månader senare:
-Idag ska du och jag åka och hälsa på din faster, säger mamma. Det blir som förr, tänker jag, om så bara för några dagar. Fastern har jag aldrig träffat.
Den svartklädda tanten som möter oss i dörren skrämmer mig. Hon talar inte till mig. Hon stirrar på mig då och då. På kvällen kryper jag tätt intill mamma i kökssoffan.
Jag vaknar av att fastern slamrar med kaffepannan. Det är kallt i köket. Någon har lagt en extrafilt över mig.
-Mamma, säger jag och sträcker mig efter henne.
-Det är jag som skall vara din mamma nu, säger fastern utan att titta på mig."

Ja, vad gör stjärnorna i Falcon Crest idag?

Detta med nyhetsförmedling är helt underbart i vårt avlånga land. Strunt i allt viktigt som bör rapporteras, då säljer man inga lösnummer. Det är inte för första gången och säkert inte sista heller när jag studsar över kvällstidningsrubriker och ämnesval. Mitt bland läskiga morddetaljer här hemma och i världen dyker en stor rubrik upp: Vad gör stjärnorna i Falcon Crest idag? Det har jag ju undrat över så och såklart många med mig. Vem minns inte snygga (tyckte man då) Lance, vimsegulliga Emma och elaka Angela?! Inte har man sett någon av dom därefter - så vad katten gör dom egentligen? Läste inte vidare och bryr mig verkligen inte heller. Dock kommer tanken ändå att när den serien och många andra liknande, typ Dallas, gick var de en gemensam angelägenhet. Då fanns inte så många kanaler att välja mellan och alla såg på samma såpor och dessa diskuterades livligt på kafferaster och annat. Inte får dagens serier samma gemensamhetsnämnare...lite mysigt var det på sitt sätt säger nostalgimumriken.

Var på miljöbilsmässa i Göteborg igår. 21 olika bilmärken var representerade och det kom endast EN journalist på pressvisningen. Är inte detta ett dagsaktuellt ämne och värd att rapportera i media, i a f lokalt här i väster. Nej, tomt på intresse var det. Hoppas att besökarantalet ändå blir hyfsat, det är ju ett supertillfälle att skaffa information om miljökloka bilar. Hittade snabbt mina favvisar, en VW Touran Ecofuel (har redan en Touran som jag gillar) och en Mini Cooper förlängd modell med diesel - vilken heffabild, mitt habegär var nästan olidligt! Det som ändå slog mig att nästan alla bilar där, förutom SAAB och Mini Cooper, var lite mesiga "snällbilar", inga tuffa modeller. Varför kan inte dessa ting hänga ihop, kanske blev det ett större sug efter miljöbilar då?

Idag ska jag unna mig en halvdag ledigt efter en tuff arbetsvecka. Ikväll ska jag hem till en vän och smaka på lite gott vin och bara tjata - så skönt. Imorgon är det sommardäck som ska på och då passar jag såklart på att besöka ett loppis intill däckverkstaden...tänk så små ting det ändå är som gör en lycklig och glad!

snacka om att korken satt fast!

hela veckan har trötthetskorken suttit på, inte klokt vad segt den kan vara ibland. Men å andra sidan så beror ju tröttheten på att jag nästan uträttat underverk under veckan - jobbat som en dåre och fått iväg flera stora grejer till kunder som väntat på dem, det är ju i och för sig en vinst i sig. Tappert kämpat med gott resultat. Så helgen har gått i återhämtandets tecken: en härlig loppistur med väninnorna till sommarstaden Varberg i lördags med många trevliga fynd som resultat. Lördag var den första riktiga sommardagen, jackorna åkte snart av och vi njöt av solen mellan loppisställena. Hem till mig för att smälta alla upplevelser, lite god mat och en smaskig paj.

Idag har jag bara vilat. Visserligen ropade min trädgård på mig hela dagen men jag bestämde mig för att ignorera detta och drog bildligt talat täcket över huvudet. Man MÅSTE inte gå ut bara för att det är soligt om man inte känner för det. Det är faktiskt så att de senaste åren har jag konsekvent struntat i detta stressmoment som infinner sig överallt och hos alla så fort solen börjar värma luften ute. Man MÅSTE ut. Och ibland vill man inte eller hinner inte. Man får dock stå ut med allas kommentarer: men herregud, sitter du inne en sådan här härlig dag. Dagen kan väl vara härlig ändå, eller? Varför är vi så duktiga på att skapa stress runt allting. Soliga dagar, semester, solbränna, för många valkar för att ha bikini, årets modell av solglasögon, för lite planteringar i trädgården...för att nämna några sommarstressar!

Jag mår så bra när jag inte stressar och därmed basta!

Läste min vandrande kollegas blogg från pilgrimsleden och det är tufft att gå dessa långa mil. Men det låter ändå härligt. Vilket äventyr att ta ledigt fem veckor, ta med sig endast ryggsäck och ge sig ut på nästan 80 mils vandring i ödemarken, övernatta på kloster med 120 andra pilgrimer, vandra och traska, träffa människor från hela världen...fullständigt underbart och tusen gånger värt blåsor och all värk. En resa som definitivt ligger på min lista på saker som jag vill göra innan jag dör.

trötthet är också en kork i utvecklingen

Phuu, har känt mig så trött de senaste dagarna. Inte för att jag gjort något speciellt utan bara är trött. Det är väl våren. För visst gör det ont när knoppar brister. Hinner dock inte vara trött nu, min kollega som jag delar jobbena med åker på en fem veckors själavandring och jag är allena med alla jobb...så det kräver sin kvinna nu, en pigg sådan. Så jag får ta mig i kragen, äta ordentligt och få mycket frisk luft.

Jag har alltid så mycket på gång - inte alltid i praktiken - men i huvudet. Knappt har jag avslutat ett projekt så dyker det upp tre nya. Jag är sån - en sökare, en entreprenör, en idékläckare - men det är jobbigt. Försöker numera sortera bort och inse att jag inte kan vara överallt och om man är och pillar på lite av varje blir ingenting ordentligt gjort. Och så orkar ju inte min 50-åriga kropp lika mycket längre. Men det är ju så KUL. Ibland önskar jag att jag var en sån där NÖJD person som nöjde sig med det man har och inte strävade efter mer hela tiden. Men å andra sidan inte, det verkar så trist. Och så hörde jag i lördags en klok man (Claes Galenskapare Eriksson) säga "att vara nöjd är en kork i utvecklingen" - så fint och klokt sagt. Visst är det så. Och jag vill inte sluta utvecklas. Även om jag blir trött. Kanske ska jag bara vara mer fokuserad på en sak i taget.

Samtidigt bör man också vara nöjd. Såg i lördags Michael Moores film Sicko om sjukvårdssystemet i USA. Inte hur det är för de stackars människor som inte har sjukförsäkring som vi hör så mycket om. Utan om de som HAR sjukförsäkring och ändå inte får vård. Vilket otroligt korkat och hemskt system. Det är alltid försäkringsbolaget som ska godkänna vård. Om du har fått en diagnos måste du vända dig till ditt försäkringsbolag och få dem till att godkänna den vård du behöver. Och det gör de inte alltid - de kan helt enkelt säga som t ex till en 22 årig tjej som fick livmoderhalscancer att "du är för ung för att ha den här typen av cancer så vi står inte för några vårdkostnader". Horribelt. Så vi bör ju verkligen var NÖJDA med vad vi har här hemma, trots de höga skatterna! Erikssons kloka tes om nöjdhet gäller alltså inte här.

Vill också skicka en varm tanke till Englas familj - och en önskan om att vi slipper att ha sådana monster som han 42-åringen levande bland oss vanliga fredliga människor!

From Russia with love...

...finns det inte en film som heter så? Hur som helst så håller jag på att ladda hem tunga dokument från Ryssland av alla ställen, det är rysk upplaga av en katalog som jag gjort och den ska tryckas här i Sverige. Gissa om jag ser fram mot detta jobb - det är bäddat för trubbel innan det ens har börjat. Men vad gör man inte för sina kunder :-).

Hörde från kontorskamraterna (vi jobbar inte ihop men delar kontor) att en lärare på lokal skola i sin vilda ungdom lagt ut nakenbilder på sig på Internet och nu har någon elev fått tag på dessa bilder, varvid varenda unge på skolan har dem i sin mobil. Snacka om djungeltrumman! Och på en liten ort som här! Läraren är just för tillfället ute på semesterresa men hur kul blir det för henne att komma tillbaka till jobbet. Hoppas någon talar om för henne vad som pågår så inte hon får en shock.

Det är lurigt på nätet. Det kan ju kännas väldigt privat - som att skriva en blogg såhär - men är hur offentligt som helst. Så det gäller att hålla sig inom ramarna. Tyvärr finns det väl rätt många ungdomar särskilt som inte riktigt fattat detta och kan råka illa ut - det finns det ju exempel på.

I följetången om toaletten som sprack kan meddelas att snickaren la ett snyggt golv och har idag varit och limmat på listorna. Han ringde i morse och sa att de skulle lyfta tillbaka den tunga skänken också (tacksamt!) och undrade lite över glasen och porslinet för han kom inte ihåg hur de låg - har ni hört vilken go´kille, han hade tänkt att återställa allt i skänken också. Helt underbart - fast det sa jag att han inte behövde. Vad glad man blir för sånt!

Sol, fred och frihet

Idag har jag kunnat jobba effektivt: Telia hade fixat både telefon och mail! Det är faktiskt hundratals mail som åker ut varje dag, jobbar ju på distans med mina kunder och samarbetspartners. Så idag känns det bra. Strax ska jag på viktminskningsgruppmöte och så tränar jag efter. Efter träningen blir det lagom att åka hem och svettas lite till: snickaren är väl färdig hoppas jag så att jag kan plocka in porslinet å glasen (som måste diskas så klart) och spriten - där kan jag nog sortera bort flaskor från 1900-talets början...

Var på posten förut och blev ännu en gång sur på postens priser - huh, vad dyrt det är! hade angivit för lite porto för flera traderagrejer jag sålt så jag gick lite back, surtsurt. Hur som helst, kom ut i det soliga igen och gick över torget och det slog mig att inte ska man gå här och sura - så fint jag har det, härlig liten stad, solen skiner och jag lever i fred och frihet. Det borde man tänka på lite oftare och inte gny för småsaker.

Så hej och hopp - nu ska träningsstassen på!

Upprivet var det här

En sån dag! Dottern vaknade 1,5t för sent på morgonen varvid jag fick stiga upp och raskt mumma och SB12:a mig för att köra henne till Göteborg - hon hade viktiga utvecklingssamtal på morgonen och hade inte hunnit med tåget. Väl på jobbet upptäckte jag att telefonen var död och likaså nätet - kalabalik! Ringde till Telia och genom en miljon knapptryckningsval hade jag knappat in att jag behövde hjälp. En sekund efter att jag lagt på luren kom det ett sms som bekräftade att jag just knappat in att jag behövde hjälp - tror dom att man är helt väck eller? Försökte jobba så gott det nu gick och strunta i den där hemska känslan av att mitt livs viktigaste mail låg säkert i mailkorgen just idag när jag inte kan titta. Det är faktiskt inte klokt vad sårbar man känner sig utan mail...

Stod ut till klockan 3, då stängde jag butiken och åkte hem för att kolla mail.

Hemma såg det ut som om...finns inga ord. Snickaren hade varit där på förmiddagen och tagit upp parketten i hallen - HELA! - inte bara där jag trodde strax utanför badrummet. De måste tydligen byta hela då det är limmat...hursomhelst så har jag världens tyngsta antika skänk i hallen full med allt mitt finporslin, alla vin m m glas och all vår sprit (å det är inte lite det, vi har konkat hem från alla taxfreeresor men dricker inget så det har liksom samlats på). För att kunna rucka på skänken och flytta det till storarummet var snickaren tvungen att tömma det och allt porslin och glas lastades på köksbordet.

Som om det inte var nog så kantades hela köksgolvet av diverse sprit- och vinflaskor, hur kul som helst (lättillgängligt i a f). De hade också ställt hit avfuktare som surrar och går, som tur är behöver de inte vara igång på natten.

Så till mailen - vilken lycka! Visst var där några viktiga mail: en väninna hade till exempel mailat en liten frågelek där man kunde ta reda på hur mycket boknörd man är. Kastade mig över den med resultatet att jag är 53% boknörd, vilket motsvarar genomsnittet av dem som gjort testet. Så nu vet jag det.

En rak höger

Såg ett inslag om en konstnär på TV häromkvällen, kommer inte ihåg namnet, men han gör mycket speciella installationer av tunt tyg...hur som helst så pratade han om beröring då hans tanke är att hans konst skall inte bara betraktas utan också beröras. Hans tankar var så tänkvärda så jag har funderat mycket på detta med hur man berör. Inte endast rent fysiskt utan också med ord och agerande.

Tänk till exempel att du får en rak höger av någon okänd på gatan. Det är fruktansvärt och man blir livrädd så klart och ont gör det ju också. Men när blåmärkena bleknat och har man (förutom kanske rädsla) arga känslor kvar. Han/hon var ju inte klok, hur f-n vågar dom göra så här mot mig, nästa gång slår jag tillbaka o s v. Och så småningom glömmer man.

Men tänk om denna människan istället sagt något dräpande riktigt personligt istället - typ Vad rynkig du är i ansiktet, Vad ful du är eller Vad tjock du är - då hade den mentala raka högern suttit kvar i sinnet länge, länge och gjort mycket mer ont än den fysiska smockan. Konstigt eller hur? Det sägs ju att ord är makt och visst är det så. Dessa små tecken som bildar ord som bildar meningar är så starka vapen om man använder dom rätt - eller fel - det är ju där det sitter. Och genom att välja orden väl kan man skaffa sig makt - med hemska exempel som Hitler eller goda exempel som Martin Luther King. Otroligt men fascinerande.

Hur man tar emot ord och gör egna tolkningar är också intressant. Två personer som lyssnar på en tredje uppfattar det han säger på två olika sätt trots att de hör exakt samma budskap. Detta ger språket enorma möjligheter - tänk alla som läser samma bok...Det är otroligt intressant. Jag är med i två bokcirklar och det hände att båda cirklarna skulle läsa samma bok. När den första gruppen träffades för att diskutera boken fick den ovationer och bedömdes strålande. När jag sedan träffade den andra gruppen sågades den helt. Det skulle vara roligt att forska i detta fenomen - men det får bli i nästa liv.

Tänkte också på detta med negationer, att de fastnar i sinnet så mycket hårdare än det positiva man hör. Det minsta lilla negativa kan man gå i dagar och suga på medans även ett stort beröm glöms snabbt bort. Det här är något man måste träna på att ändra för sin egen självkänsla. En bra metod är Mia Thörnströms: varje kväll när du lägger ska du tänka på (allra helst skriva upp för det ger mer effekt) tre saker som du är bra på. Då ska man inte tänka på vilka bra saker man gjort utan typ Jag är en bra mamma för att jag... Jag är en bra vän för jag håller kontakten levande...Det hjälper en på vägen till ett mer positivt tänkande!

Privat ska vara privat!

Dagens ämne är privat (för det är man ju på bloggen :-). Nej, tänker på den finske utrikesministern som fick avgå då hans sex-SMS offentliggjorts av en strippa. Det är ju inte rätt tycker jag. Dels var hon taskig - vilket hon nu säger själv även offentligt - när hon gav sms:en till en tidning, de hade ju haft en relation, så det är ingen trakassering det är frågan om. Det är Finlands Monica Levinsky och Bill Clinton. Inte tycker jag att allmänheten har att göra med vad Clinton gör på sitt kontor, de är väl också förtjänta av att ha ett privatliv! Den finske ministern blir ju inte sämre för att han trånade efter strippan, så varför behandlas han så hårt, precis som om han var konstig på något sätt.

Ett annat privat ämne är detta med modet när man (=unga) ska klä sig som om man inte klätt sig eller i alla fall glömt hälften. Trosor och kalsonger ska titta fram, underklänningar har man numera som klänningar m m. Och ser man på kommande modet - se bild - lär det inte bli bättre. H&Ms senaste designerkollektion från Comme des Garcons visar att det mesta ska synas. Klänningen på bilden tecknades genast ned på inhandlingslistan (det vore syn för Gudarna när mina vita bilringar tittar fram mellan volangerna!)

Kommer också att tänka på de modiga artistkillar som vågar att ställa sig framför hundratals kvinnor och vara privata, då menar jag tillställningen Ladies Night som i år fått flytta till Scandinavium i Göteborg för så många kvinnor vill se dem. I år är det Martin Stenmark (mums) och Peter Stormare (mums med förbehållet att jag tyckte han var lite sexfixerad när han var med i det där På Slottet-programmet - han är ju sexig behöver han väl inte vara fixerad också :-) Hur som helst så skickade jag gruppmail till alla väninnor när jag såg annonsen på nätet idag - och 10 har redan anmält sig till mig. Det är visserligen inte förrän i höst, men det kan vara kul att veta att det finns en ljusglimt att se fram mot när mörkret drar över oss igen.

Toalettäventyret häromdagen fick en ytterligare följd - jag fick så himla ont i ryggen och trodde att katastrofen var ett faktum, men med ibuprofen både utvärtes och invärtes och svärmors kamelhårsgördel gjorde susen så nu är på banan igen. Idag skiner vårsolen och jag drar till min altan nu!

Toaletten sprack!

Det finns många olika sätt att tillbringa en eftermiddag på. Jag tog hand om en översvämning i sällskap av snygga brandmän. Låter inte så dumt eller hur?

Jag tar det från början: Maken skulle duscha och fick obalans i bena varvid han satte sig på toalettstolen och då sprack vattenbehållaren bakom. Det är ju inte klokt, han väger inte så jättemycket och det är ju själva stoldelen som tar den mesta vikten - så hur kan vattenbehållaren gå rakt av - se bild?!

Det blev i alla fall en stor fontän i badrummet. Maken försökte ringa mig då i och med att han är handikappad kunde han inte fixa det själv. Men jag pratade i telefon hur länge som helst så han ringde 112 och raskt anlände en brandbil och tre brandmän som tog kontroll över situationen. De stängde av vattnet och började torka i hallen eftersom vi har parkettgolv där. De tog alla handdukar de hittade och torkade som attan när jag anlände. Justa grabbar (och snygga). Jag tog över och torkade bort resterande tusentals liter från badrumsgolvet...riktigt bra gympa. Så var det bara att ringa till försäkringsbolag, rörmokare och snickare. Som tur fick jag tag i alla med en gång (hör och häpna!) och rörkillen kom hit direkt och stängde av ordentligt till toastolen och beställde en ny. Snickaren kommer imorgon och tar upp parketten så får vi se hur mycket skada vattnet hann göra. Allt går på försäkringen, men mekigt blir det. Tänk så lätt en liten grej kan bli stor. Så där gick eftermiddagen.

Tänkte förresten att det där med snygga brandmän och vårt "möte" kunde blivit en häftig början på en novell eller kärlekshistoria (litterär, är ju inte singel precis :-). "Det var den dagen då toaletten sprack...ska spara den till framtiden. Mitt bloggande är ju faktiskt en medicin som jag tagit till för att bli frisk från min skrivkramp. Jag har så många idéer till både noveller och böcker men vägen från hjärnan till fingerspetsarna är blockerad av någon anledning. Så jag tänkte att om jag skriver igång mig - alltså bloggar - helt utan press, kanske det kan hjälpa. Och det känns faktiskt så, det blir lättare och lättare för varje dag att skriva en snutt i bloggen och jag går och tänker på vad jag ska dryfta idag och känner att det är skoj. Så jag är på god väg att tillfriskna - rätt som det är sjunger jag som Dame Edna (stor idol) "I feel a good song coming along" fast i mitt fall byter vi ut ordet song mot text...

Hur bedrövlig får man vara?

Kan inte släppa tanken ifrån kd-gubben - minns inte namnet (är inte ens värt att lägga på minnet) som uttalade sig igår om gayäktenskap och sa att om man ger dem tillstånd att ingå äktenskap är det inte långt ifrån att det blir legitimt att förgripa sig på barn och djur!!! Det finns inga ord att beskriva hur bedrövlig denna man är. HUR kan någon ens tänka tanken att dessa saker har med varandra att göra. Fruktansvärt för homosexuella att bli jämförda med pedofiler och folk som förgriper sig på djur! Visserligen har vi åsiktsfrihet, men en förtroendevald person i hög ställning borde inte få uttala sig på detta sätt. Är detta Sverige på 2000-talet? Hur stor procent av kd:arna tycker så här? Varför är det i lag förbjudet att hata judar t ex när det är fritt fram att hata homosexuella - öppet och av en som har en ställning där man verkligen kan påverka. Jag är så upprörd och måste be alla homosexuella om ursäkt å hans vägnar! Horribelt helt enkelt.

Så många hål att stoppa 16 miljoner i...

Hörde på nyheterna igår att polisbevakningen av fotbollsmatcher kostar samhället över 16 miljoner skattekronor per år! Fattar ni - det gör inte jag! Det är ju inte klokt att samhället överhuvudtaget går med på detta, varför finns det inga protester och demonstrationer, ingenting hörs om detta förutom rapportering i nyheter när väl huliganerna rasat vilt. Dock minns jag väl Anna Mannheimers krönika i GP för ett tag sedan om just detta - den enda reaktionen som jag sett och hört om. Hon skrev att tänk om man skulle behövt sådan polisstyrka runt en kvinnor-kan-mässa, så skulle protesterna höras högt. Men när det är fotboll - det är ju heligt!

Tänk så mycket man kunde använt dessa pengar till. Äldrevården, skolorna...där finns ju hur många hål som helst att stoppa pengar i. De svaga i samhället som alltid får spara först av alla - barn som är helt oskyldiga till allt och som behöver medel för få en bra grund för livet och äldre, som jobbat och varit med och betalat skatt i alla år, har sin fulla rätt att få den hjälp de behöver (de har ju redan betalat för det) och då tar man pengarna för att idioter får slåss i lugn och ro. Vad är detta för en galen värld?

Nyhetsinslaget gick ut på att det nu finns ett förslag på att klubbarna som är aktiebolag ska betala för polisskydd. Kanon, men inte särskilt hållbart. Dels så är det endast ett fåtal klubbar som är aktiebolag och de kan ju lätt ombilda sig i en anna företagsform...Nej, jag röstar för publikfria matcher, sänd dem på TV istället. Visst är det orättvist mot alla ordentliga fotbollsfans men kostnaden för att de ska få sin sport är för hög helt enkelt.

Sedan undrar jag varför det är så här just med fotboll. Tänk på hockey, inte är det någon där som förstör och hotar andras säkerhet. Och det är en lika stor sport i alla fall hos oss - men det är väl fotbollen som är störst i världen...den som är störst får mest, så är det ju alltid. Det skulle vara intressant att läsa någon forskning om detta fenomen med fotbollshuliganer, vad är de för några egentligen och varför har det blivit så här? Vad för slags metoder och åtgärder behövs för att få slut på detta - behöver dessa individer vård av något slag, hur har de blivit så här?

Min dotter gjorde just ett arbete i skolan om hatbrott och det slog mig att det här kanske också är hatrelaterat på något sätt. Det var intressant att lyssna på dotterns föredrag, det väckte mycket tankeställare. Hatbrott är ju hur stort som helst och finns överallt när man tänker efter. Det är inte bara dessa hedersmord och rasism i stort - utan all slags mobbing och diskriminering hör dit. Och så är det ju så att det är inte alltid så att hat riktas mot de som är annorlunda, utan det kan också finnas mot "ens egna", det finns i människans natur på något sätt och kan ta väldigt olika uttryck. Vissa hatbrott som sker är inte egentligen ens riktade mot den som drabbas utan är ett uttryck, en protest, mot någonting annat, större, som man känner sig maktlös över och inte kan nå. Då får den som är i vägen stå för konsekvenserna. För visst hatar vi alla någon eller något. Det är ett sätt att få ut frustrationer helt enkelt. Som dottern summerade är det var och en som måste börja hos sig själv för att komma till rätta med problemet och det är oftast information och påverkansmöjlighet som är nycklarna till lösningen.

Var inne och tittade på statistiken på min blogg, är ju listad på några blogglistor och såg till min stora förvåning att jag har cirka 100 unika besökare! Vilka är ni, ge er tillkänna - skulle vara kul att få igång lite diskussion. Har spridit adressen till mina direkta kontakter, men de är långt ifrån hundra, så några andra måste ha hittat hit. Kul men lite kufiskt också när man inte vet vilka ni är!

Årets vinter har varit - den var kort och intensiv och kom sent - men nu smälter snön och vädermänniskorna säger att det ska bli upp till 15 grader varm nästa vecka. Härligt, härligt! Ljuset är tillbaka - denna helgen ändrar vi till sommartid - så det finns hopp. Längtar så efter Parisresan redan nu! Dock ska någon månads arbete göras först. Kollegan som jag jobbar ihop med ska vara ledig en hel månad för att göra den berömda pilgrimsvandringen i Spanien (780 km på fyra veckor)för att bena ut sitt liv och vad hon vill bli när hon blir stor. Då blir det förmodligen en rätt intensiv tid för min del...men när det är över, kan jag börja att planera hur vi bäst ska nyttja dagarna i Paris. Bonbon och au revoir för ikväll.

Vårda språket!

Blir så arg på mig själv ibland, när jag - som är professionell skribent - slänger mig med engelska ord. Det bara blir så och ibland känns det som att det blir mer kraft och fart i det man vill säga...Är ledsen för detta och försöker verkligen att tänka på det. Hörde på radion häromdagen att det finns förslag på att inom vissa yrkeskårer skall man genomföra projekt för att få fram svenskan mer - t ex inom datavärlden, där de flesta begrepp finns på engelska. Jag tror att det är mycket viktigt. De nordiska länderna är så små jämfört med andra och våra språk kan på kort tid försvinna, vilket är en hemsk tanke. Tänk bara på den korta tid som alla dessa engelska uttryck tagit över!

Jag vet att i Finland förr ansträngde man sig ordentligt för att alltid hitta ett finskt ord, en finsk översättning, på nya saker som kom t ex från USA. Jag vet inte - och tror inte - att det är så längre, med Internet har nog allt förändrats och språken blir mer och mer englofierade (finns det ett sådant ord? :-) Har även hört att man kämpat med detta på Island, som är det minsta av de nordiska länderna. All ära till dem - vi måste vara rädda om vårt språk och alla dess nyanser. Vad tråkigt det skulle vara om alla talade samma språk. Visserligen är det kul att kunna umgås över gränserna, men det kan vi ju ändå. Det är inget svårt att vara tvåspråkig - titta på mig, svenska är ju inte mitt modersmål.

Språkets utveckling är väldigt intressant, jag skulle gärna fördjupa mig mer i det. Men utveckling får inte betyda utarmning, det måste vi kämpa emot!

En annan språklig sak som är rätt kul (och jobbig ibland) är alla dessa bokstavskombinationer som man inte vet ursprungsordet till: ADSL, ISBN, PIN, USB, URL, SMS, MMS...för att nämna några som man hör dagligen. SMS är ju i sig ett förkortningsmedium. Fort ska det gå och kort ska det va! Även e-post (jag skrev mail först med raderade det sedan:-) lockar till förkortningar. Jag och en kollega som e-postar till varandra många gånger på en dag har rationaliserat bort själva meddelandet ofta, vi skriver vad vi vill i ämnesraden och utan avsändare. Så gör många med SMS också, utan avsändare, man ser ju vem meddelandet kommer ifrån. Tänk om allt detta förkortande är vårt språk i framtiden - vi kommunicerar med olika förkortningar...låter inte så kul.

Det skulle vara intressant att veta om man i skolorna berör dessa frågeställningar. Det borde man tycker jag! Nu är det lunch, njam njam för min pulversoppa från Allevo - goare finns inte (intalar jag mig!)

Kändisgalen?!

Har just läst allt kändisskvaller på aftonbladet.se - dagens bildextra om vad alla bold&beautiful håller på med...egentligen så bojkottar jag alla kvällstidningar (i pappersform) då jag verkligen anser att de är ren dynga, men nätversionen är svår att skippa, den blir ju dagens händelser och då kan jag inte låta bli att titta på celebriteterna...varför vill man det egentligen. Varför är det så intressant att se att Nicole Kidman med make promenerar som vanlig folk i jeans och t-shirt, hand i hand från en konsert? Dessutom tycker jag ju att det är jättesynd om dem som aldrig får vara i fred. Men om inte jag tittade på såna bilder och inte alla miljontals andra heller så skulle dom ju få vara det. Alltså är jag absolut också skyldig till intrång i deras privatliv...man tycker att det är så oskyldigt att bara se på en bild där inget händer, men tänk om det var en själv...de får ju inte ha ett normalt liv bara för att de valt ett yrke som gjort dem till kända.

Sedan finns det ju den kategorin som VILL att de ska bevakas hela tiden och älskar sitt kändisskap. Många är ju det utan att gjort något fantastiskt - som Nicole Kidman som är en kanonskådis - men typ Paris Hilton, som bara är känd för att hon är hon trots att hon är helt väck det mesta - visst är vi konstiga som är nyfikna på människor av den sorten...jag önskar att jag hade så mycket ryggrad att jag verkligen avstod från allt sånt skräp...även om inte det gjorde så mycket i det stora hela, så måste man ju för sin egen självkänsla ha lite kurage. Min kloka dotter, som verkligen älskar skolan och lärandet, har mycket högre moral - hon har infört TV-strejk för sin egen del för att hon vill använda tiden bättre. Och hon är bara 17 år...Visst skulle jag underätta mirakel på all den tid som jag själv slöar framför tv:n - men jag älskar ju det, det är min bästa avkoppling jämte böcker och filmer.

Back to work now!

Skulle inte kyssa Persson!

Tungkyssa Persson - vad är detta? Annelie (eller hur hon nu stavar) berättade glatt att hon kysst PuffigePersson på munnen varvid han sticker in sin tunga i hennes...say no more!!!

Vadmanhittarpå....

Har haft en avtämningsträff med min personlige tränare...ung, gullig kille...men klok som attan. Honom kan man inte lura! Som jag lurar mig själv. Det är fantastiskt givande att ha någon som lyssnar mellan raderna och slår huvudet på spiken...så sitter man där som en liten jänta och skäms. Vi satte upp nya mål för de kommande 5 veckorna som jag har kvar av viktminskningsfasen, inget jobbigt utan mycket realistiskt, med mina tidigare mål som grund - vad lyckades kontra vad lyckades jag inte. Så nya tag. Har minskat i vikt ytterligare dryga kilot - så kul - men midjemåttet har inte minskat så mycket som jag hade önskat. Det är ju där allt sitter för bövelen! I början av hela träningsgrejen och dieten gick det jättebra. Då satsade jag hundra! Nu har jag fått rutin på träningen, och pulversoppan på lunchen på vardagar, för övrigt har det falerat något. Det är precis som att när det blir rutin så tappar man fokus. Jag måste skärpa mig, för det är dieten (=maten) som jag slarvat med. Resultatet är att jag kanske inte ätit tillräckligt och blivit trött och då blir allt jobbigt. Fick mig en rejäl tankeställare idag och ska ta mig i kragen. Jag har ju ändå lyckats att komma halvvägs och bevisat för mig själv att det går - dessutom ganska enkelt! Men nu plingade micron och min kulinariska pulversoppa väntar...

Lång långfredag

Långfredag - visst har den känts lång :-) Nu när våren skulle visat sig så är det full vinter. Har mösat hemma i morgonrocken i princip hela dagen och känt mig olustig. Dagens höjdpunkt blir Så ska det låta - då vet ni nivån på aktivitet och entusiasm idag.

Fick klart för mig Berlinerpopplarnas koppling till handlingen i boken igår. Så olika man läser - eller inte läser - saker! För mig var den kopplingen helt dold medans väninnorna såg den solklart. Det är egentligen kärnan i vår läseklubb, man vidgar sitt synfält och får insikter om bokens innehåll utöver sina egna. Vi hade en hur trevlig kväll som helst - ser verkligen fram mot dessa träffar. Nästa gång ska vi besöka en konstnär som en i gruppen känner. Utveckling av innehåll på gång alltså. Vi berättade också några historier igår inspirerade av det jag hade sett i ett inslag på TV - berättarkvällar.

Så får man snart ta med sig vätskor in på flygplan - utveckling även där. De har tydligen kommit på ett sätt att se om parfymflaskan innehåller parfym eller sprängämne. Det är inte klokt vad människor är kloka. Det är fascinerande hur det finns hjärnor som kan tänka ut sådana ting. Jag spelar definitivt inte i den divisionen, men beundrar de som gör det definitivt. Men vi har väl var sin uppgift här i livet.

Och nu över till något helt anant - har ni tänkt på varför vissa saker blir äckliga först när det kommer utanför kroppen? Som hår och naglar till exempel. Inte tycker vi att någons hår eller naglar är äckliga när de sitter på personen. Men när de är loss - då blir det slemmigt, även om det är en närstående och kär person. Ännu värre är det med spott - vi kysser glatt en person vi tycker om på det sättet, men slicka på hans/hennes spottloska - horrible! Nu är jag bra äcklig eller hur? Men allvarligt, visst är det en intressant frågeställning. Alla har sina näsor fulla av kråkor, inte äckligt så länge de inte syns. Lika med öronvax...OK - nu lägger jag av med detta.

Nu ska jag lägga ut lite saker på Tradera - har gått genom alla skåp och lådor hemma och lagt ut sakerna jag inte vill ha ut på auktion. Återbruk är bra! Jag köper ju också en hel del där. Vilken otroligt fiffig och kanonbra grej att ha på nätet. Tänk vad posten måste ha ökat sina intäkter på paket sedan Tradera startade. För vad det ju inte vanligt att man skickade paket kors och tvärs i landet. Tänker jag bara hur mycket jag själv har skickat den senaste tiden...

Over and out for today - ha en trevlig kväll! Tack till den anonymas kommentar från igår, du är dock identifierad som en av 6 personer :-)

Kan inte släppa boken!

Är totalfast i första delen av Millenium-trilogin! Otrolig bok - vilket många av mina vänner sagt - det går inte att sluta läsa. Skickligt uppbygd, varje kapitel slutar med en clig-hanger av stora mått...på dagarna längtar jag hem för att läsa och har svårt att lägga ifrån mig på kvällen trots att ögonlocken är tunga. Har några sidor kvar och längtar redan efter del 2 och den ännu tjockare del 3....
Oså blev Carolina Gynning vald till årets kvinnliga tv-personlighet. Kul för henne. Familjen här tycker att hon är kul och ärlig med sig själv, hon skäms inte för att vara bimbo, vilket i och för sig är hedervärt. Men ändå? Jag har givit henne en chans att charma mig, men det är svårt...lite för flamsigt tycker jag nog att det är. Någon gång kan man väl vara lite allvarlig också, säger jag viktigpetteraktigt.
Idag blev jag färdig med tantens väska - ni som läste mitt inlägg om den gulliga tanten som vävt ett tyg...Den blev riktigt fin. Har haft lite flyt med väskorna, sytt lite varje dag och fått fram några riktigt kul varianter (finns snart på www.etsy.com, sök på mirkka). Jag blev så glad idag när jag besökte min shop och såg att 10 personer valt mig som "favorit" (min negativa sida påpekade direkt: de köpte ju inget). Nej, ingen har ännu köpt något, men jag har haft dryga hundra potentiella kunder. Jag vägrar att ge upp min positiva attityd!
Imorgon är det Club Elite-möte, min bokcirkel alltså. Vi har läst Berlinerpopplarna av en norsk kvinnlig författare. Bra bok men jag retar mig på titeln då dessa Berlinerpopplar nämns en enda gång i boken, men har absolut ingenting att göra med handlingen. Alltså har man plockat upp detta som en titel bara för att det låter annorlunda och väcker nyfikenhet - fult knep tycker jag... Slut i rutan för idag, adios!

Hets mot folkgrupp

Har varit of-line några dagar - den här lilla stunden då man känner för att skriva av sig har inte dykt upp de senaste dagarna. Hur som helst, nu är jag tillbaka igen. Solen skiner från en klarblå himmel och det känns vår! Samtidigt dyker "summer glow" preparaten upp i reklamfilmer - nu börjar den igen, tiden då såna som jag (ljushyade&pigmentlösa) få tåla folks bli-brun-hysteri. "ÅÅÅ vad brun och fräsch du är!"
"Så skönt att få lite färg - man ser så mycket piggare ut!"
"Detådet är ju så snyggt när man är lite solbränd!"
"Såg du, hon hade alldeles kritvita ben - vad fult det är"!
Ja, jag kan dra tusen exempel från min omgivning. Alla dessa kommentarer om hur likbleka och äckliga t ex engelsmännen är. Blir man inte solbrun är man inte snygg. Punkt. Det är förmodligen bara Nicole Kidman som undkommer kommentarerna. Hon är ljus och försöker inte vara något annat heller.
Jag betraktar faktiskt detta som hets mot folkgrupp. Numera blir jag inte så ledsen längre som jag blev när jag var yngre. Jag har peppat mig själv med att jag ser i alla fall inte ut som ett russin, som alla dessa jämnåriga solbadare gör - men då idealen är som den är, känner man sig mobbad och ful trots försök till att bättra på självkänslan.
Till råga på allt så är många av dessa solbadare själva negativa till mörkhyade personer...hur hänger det ihop?
Jag tänker på de unga flickor som ser ut som mig och kanske har lite dålig självkänsla. De går nog på reklamen och skaffar sig dessa brunutansol-produkter för dyra pengar - och det blir inte bra...har man en ljus hudfärg blir dessa krämer gulbruna och ser artficiella ut. Massa pengar åt skogen och ett sårat självförtroende igen. Tänk sån makt media har just när det gäller unga människors sköra självförtroende och sökandet efter sin personlighet...Dessa idealbilder som byggs upp. Smal som en sticka, helst brun och rejält sminkad, klädd i underkläder (klänningarna numera ser ut som vår tids underklänningar)...
Nog om detta - skönt att ånga ut ibland.

Potatisvärme är coolt!

Har varit och gjort reportage på en chipsfabrik - hur kul och intressant som helst. Nu har jag full förståelse för varför en kvalitetschipspåse kostar lite mer. Det är inte klokt vilka säkerhetskrav (=hygienkrav) dom har.
När vi skulle in i fabriken, fotografen, vår värd och jag så fick jag ta av mig alla smycken och klockan, vi fick på oss sexiga pappersmössor och fotografen, som har skägg, fick en skäggmössa (!) att dra över hakan. Dito rockar på och ut i fabriken. Vi skulle börja där potatisen kommer in och då gick vi genom ytterligare en sluss och fick på oss röda pappersrockar över den andra...då började det bli lite varmt.
Hur som helst när vi sett hur potatisen kom in, tvättades, storlekssorterades (en bra chipspotatis får inte vara mindre än 38 mm i diameter), tvättades och skalades var det dags att gå in i den första delen igen - genom en hiskelig anordning där man fick sticka in händerna i olika slags luckor där det sprutades på desinfieringsmedel, tvättades bort, torkades och till slut kontrollerades (olika luckor för varje grej). Samtidigt gick man på en trall där borstar roterade under för att borsta bort ev skit under skona, det var rena lisebergsbanan eller lustiga huset att gå över där. jag höll på att skratta på mig.
Så fick vi se hela processen från att man skivar potatisen, friterar den, sorterar bort dåliga delar, smaksätter och paketerar - hur imponerande som helst. Det luktade kanongott där inne och vi fick smaka direkt från maskinen...mums.
Lite fakta som kan vara kul att veta:
- fabriken friterar totalt 4,5 tom chips i timmen. - 75% av potatisen är vatten, resten fibrer som det blir chips av, d v s det går åt en massa potatis för att få fram chipsen
(det vatten som blir över från potatisarna värms upp och ångan går till anläggningens uppvärmning = potatisvärme
-amerikanarna äter 12,3 kg chips per person och år, svenskarna 4,7 kg, norrmännen och finnarna 3,9 kg.
- fabriken producerar totalt ca 14.000 ton chips per år

ETSY
La ut 10 sminkväskor på Etsy igår och har totalt redan haft ca 100 besök. En tjej från USA mailade en förfrågan om det fanns en väska av ett tyg som jag har sytt sminkväska av...helt otroligt, sådant gensvar direkt! Så jag ska förbättra mina foton och sy ännu fräckare grejer, man får även statistik där vilka objekt de tittat på så man ser lite vad som går. Om du vill se mina grejer kan du söka på "vintage pouches" - och där finns jag bland andra och sedan kan du klicka på mig och komma till min shop. Förstår inte varför jag inte går att söka på "shop local", ska skicka en fråga till dem om det.
EN BRA HISTORIA
Hörde på TV att det är populärt med historieberättarkvällar nu - vad kul det låter. Ska googla och se om det finns någon här i närheten, alltså inga roliga historier utan riktiga historier...låter väl underbart. De hade sådana på ett bibliotek i Stockholm där man kunde komma och lyssna, fika och kanske berätta en historia själv.

1,5 kilo lättare

Trots avvikelser från dieten (=tårta, hallogrottor, choklad) och mindre träning visade vågen ändå 1,5 kilo mindre - vad glad jag blev och bestämde direkt att nu får det vara nog med slarv. Återgång till sträng diet och minst 3 pulspass i veckan så ska vi se om inte de resterande 6 kilon också ramlar av. Idag - förutom jobbat ordentligt - har jag fotat mina alster och ska lägga in dem på etsy. Gå in där, vilka fantastiskt duktiga kvinnor det finns i världen (de flesta är faktiskt kvinnor där, har kollat rätt mycket men inte hittat någon kreativ kille). Allt är handgjort och inte särskilt dyrt - ett bra ställe att köpa presenter. Titta på Shop Local och sök på Sweden så finns där många svenskor som säljer sina konstverk av olika slag. Kanonfint. Annars - ja, har funderat på vad jag skulle prata om om jag blev ombedd att vara sommarpratare i radion :-), blivit glad över att Obama verkar kamma hem det hela och ojat mig över att den finske utrikesministern skickat över 200 sms till en ung dansös...man hänger väl med!

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=406519&ref=nb

Ibland säger en bild mer än tusen ord - titta på vinnarbilderna i Årets bild (klistra in adressen, jag kan inte länka :-)
Hela kvällen igår gick åt att lägga ut mina väskor på www.etsy.com - en kompis tipsade om den och det är ett kanonbra och billigt sätt att få en stor marknad - värt att pröva. Mina väskor syns inte än, men om några dagar kan du surfa in där och söka på mirkka.
Idag är det vägnignsdag - puh. Min viktminskningskur har inte funkat så bra de senaste veckorna och jag är rädd för att det syns på vågen. Men det är bara att ta nya tag...
nu gäller workwork...

En USB-port bakom örat

Ösregn, molnen hänger ned i knävecken...tog dock en rask promenad för att cleara hjärnan. Känslan av att vilja bort tynger axlarna ,så jag beställde en fyradagarsresa till Paris i början av juni... Idag finns inte orken trots att det är mycket som står bankar och trycker innanför pannbenet och vill ut. Tänk om man hade en USB-port bakom ena örat som man lätt kopplade till datorn och tralalalaaaa så fanns det där. Så många böcker som jag skrivit - i huvet - då är allt så enkelt och tydligt. Men när orden ska genom fingrarna blir det helt plötsligt svårt. Men jag vet ju hur det ska vara och vad som ska hända...det är väl den lilla skillnaden som skiljer oss wannebees från riktiga författare. De har en USB-port allstå. Hittade en blogg av en 17-årig kille som skriver om sina tankar - så himla fint...kommenterade det och sa det till honom och han svarade glatt ett tack. För support behöver man och få veta att man kan...för i varje bokstav finns det alltid tvivel.

En tittare rasar!

Lugn fredagskväll framför teven, Så ska det låta såklart. Kanon förutom att jag spyr på Sofia Kjällgren - hur kan man vara så full av sig själv som hon? Sjunga på kinesiska mitt upp i alltihop till en stråf på engelska. Que? För att visa att hon kan eller what? Att snygg-Rafael sjunger på spanska är ju inte så konstigt, han har ju faktiskt anknytning...Lilla Amy var i a f en fullvärdig gäst, det "passades" inte in en enda av hennes egna låtar såsom för många svaragare artister...kanon!
Sen var ju Björn-underbara-Gustafsson gäst hos Robin. Vad säger man - han bara är yes! Roligt, underhållande, kul snack mellan honom, Robin och Felix. Mera sånt. over and out.

Dagens loppisfynd - wow!

Jobbade bara halva dagen idag och åkte hem för att vara duktig (=städa). Men så kom jag på att jag har ingen nyckel (=glömt) och ingen var hemma! Visste dock att maken skulle hem om en timma, så åkte såklart till loppis - varannars fördriver man tiden bäst. Röda Korset hade halva priset på hela sortimentet. Det var massor av folk där så det mesta bra-a hade hittats. Så jag rotade i lådor där jag aldrig rotar annars och gjorde två kanon-fynd - kolla bilden. Örklipsen i plast från typ 40-50-tal - helt rätt nu till vår och sommar när det är blomtema och starka färger. De är starkare gula än vad de är på bilden. Hög wow-faktor, dock inte till mig. Dels klär jag inte i gult men är också lite för gammal...men på en ung snygg tjej... Det andra fyndet är manschettknappar i teak i kanonfint utförande - såna är ju också jätteinne igen. Ska gå genom garderoben och se om jag har såna skjortor, för dessa ska jag klart använda! Och tillsammans kostade dessa härligheter 5 kr! Örklipsen lägger jag ut på Tradera i helgen.

Det hände en rolig och gullig grej. Jag hyr ut ett av rummen på jobbet till en sömmerska som stänger kl 15.00. Så hörde jag att någon var där och knackade på hennes dörr senare och kikade ut. Där står en tant, minst 80, och pustar ut lite argt. Hon hade haft besvär med att komma upp och så säger hon:
De sätter in annonser i tidningarna men skriver inte adressen, vad ska det vara för stil. Jag har fått gå runt och fråga innan jag hittade...
Jag: Nej menar du det, konstigt att Birgitta skulle sätta ut en annons utan adress.
Tanten: Det är väl hon som syr dom där väskorna?!
Jag: Nej, det är det inte, då är det nog mig du menar (det fanns en artikel om mig och mina secondhandväskor i lokaltidningen). Men det var ingen annons, det var en artikel och då sätter man ju inte ut adressen.
Tanten: Jo, för jag har ett tyg här som jag vävt själv som jag skulle göra en väska av men nu är ögonen så dåliga att jag inte ser. Hon plockar upp ett jättefint tyg i blått, tunt väv som var kanonvälgjort och som hon hade nålat lite bruna kanter till.
Tanten: Kan hon tänka sig att sy en väska till mig av detta?
Jag: Självklart gör jag det (vad säger man, det är ju jättegullig och roligt också. Det mest fantastiska är att hon frågat runt i kvarteret och till slut hittat till mig...i ett litet samhälle vet folk mer än man tror, för väskorna är ju inte min huvudsakliga verksamhet, utan mer som en hobby.

Återbruk är sunt!

Har precis varit och hämtat en gammal resväska jag ropat in på Tradera. En härlig väska från typ 40- eller 50-tal med en hel de dekaler på och klädd invändigt med "tapetpapper". Lite rostig i låsen och gångjärnen men det fixar man ju. Ska ha väskan som rekvisita till mässorna och lägger t ex alla små sminkväskorna i den - det blir snyggt! Det är härligt att återbruka saker. Och lite spännande. Tyvärr fick jag ingen historia med väskan, tänk vad den skulle kunna berätta om alla resorna den varit på. Vilken kul idé till en story förresten - en resväskas jordenruntresa... Men, nu har jag inte tid att roa mig mer - sitter och skriver en artikel om världens första koldioxidfria fabrik - inga dåliga grejor alltså, men den måste bli klar idag...

Retligt med Mac!

Tisdagen fattas mig - vilken skillnad det blir på allt när man missar en hel dag. Så nu är det brådis på alla håll. Och så retar det mig att jag inte kan blogga ordentligt från jobbet, det går nämligen inte att bifoga bilder när man jobbar från Mac, vilket jag har på jobbet, utan måste vänta tills jag kommer hem och då är man ju inte lika kreativ som man är på dagen när man får en stund över. Hur som helst - fick lägga Döden på hyllan ett tag, måste hinna läsa Berlinerpoplarna till nästa Club Elite möte ju...så började på den igår - verkar mycket lovande. Recension kommer i spalten när jag är klar. Nu måste jag jobba....trots att en vän mailade om en mycket intressant vintagebutik på nätet...

Error på huvudkontoret

Vaknade vid 10 med världens migrän...behöver jag säga mer...verktygen på bilden som hjälp tog jag mig genom attacken och känner mig helt OK nu - men det försvann en hel dag. Det har jag verkligen inte råd med. Nu måste jag sätta mig och skicka en massa vinnarmail till Traderare som vunnit på mina auktioner (som var många denna gång)...viktigt att få det gjort, det ska ju gå fort som man får bra omdömen.

Hade ju tänkt att lägga ut lite bloppisgrejer, men det får vänta. Lägger ut en bild på vår monter på senaste mässan där man även kan se väskorna från förra kollektionen (de mesta är faktiskt sålda!!) Ny kollektion är under arbete och läggs ut på webben så snart de är klara - den stora utmaningen är Design- och hantverksmässan i Båstad i juli...



tjingeling så länge!

Släpp loss kreativiteten!

Såg denna härliga inlag på GP.s webbtv på kafferasten - kolla in konstnärinnan som också är brevbärare och har smyckat sin tråkiga postbil! Underbart! Klistra in adressen http://gptv.gp.se/player/play/29324 eller gå in på GP.se

Vintageställen på nätet

Hittade länken till en artikel i DN där de samlat på de bästa vintageställena på nätet, kopiera in följande adress på adressfältet: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=743737

Såklart att det är mysigast att fynda på äkta loppis när man kan känna och klämma. Röda Korset är toppen här i Göteborgstrakten, billiga och mycket omsättning. En riktig höjdare är Saronkyrkan i Göteborg, Brunnsgatan. De har öppet på torsdag från kl 16 och då är kön lång - men kläderna m m är super! Det gäller att springa fram till klädhörnan direkt, där finns många medvetna köpare som rycker i kläderna.

Läste på en modeblogg just att (små)blommigt är stort i sommar, likaså tunna, genomskinnliga tyger - jag har en helt underbar loppisklänning hemma, en skräddarsydd skönhet i just blommigt och tunt tyg. Lägger ut den ikväll med bild och mer info - så här kan du göra världens loppisfynd!

Svenskans tråkigaste ord måste vara KVARSKATT

Nu närmar den sig - den 12 mars - när man ska betala in kvarskatten om man nu har en sådan. Som en strävsam egenföretagare kvittar det hur man gör så nog finns det alltid kvarskatt att betala. Jag betalar hiskeligt mycket preliminärt men så råkar man ha haft turen att få in ett uppdrag som givit "för mycket" inkomst och så ligger man där igen. Fy katten så orättvist när man tänker på alla storfräsare som nolltaxerar. Med sådana här mörka tankar vaknade jag denna härligt soliga och klara måndagmorgon...det måste bero på att jag läser så mycket om Döden just nu (se min boklista), visserligen på ett roligt sätt men ändå...

Avskeda stylisten i Singing Bee!

Ursäkta mig men vad är det för kläder den trevliga och gulliga Hanna Hedlund har på sig i Singing Bee??!! Det har varit mer eller mindre smickrande lösa klänningar hittills men kvällens outfit tar priset - avskeda stylisten! Programmet är jättetrevligt och Hanna kanon, hon förtjänar snyggare kläder som gör henne rättvisa.

En solig söndag och en historisk dag

Denna soliga söndag blev ännu soligare då jag fått hälsning från min första gäst, MMR - tack för ditt inspirerande inlägg och ser fram mot att besöka din blogg och länkar till den så klart.

Som sagt så lockade solen fram det bästa idag och jag tog en långpromenad med dottern, lite snålblåst men ändå vår i luften. Såklart hann vi med lite shopping på vägen och jag fick skaffat med några nödvändiga plagg...Är sedan fem veckor med i Itrim, vilket innebära att jag är på diet och tränar kontinuerligt för att tappa de extra kilon som särskilt lagt sig magregionen. Har lyckats att bli av med ca 6 kilo hittills och känner mig otroligt pigg och glad för övrigt. Min diet är inte svår, jag byter ut 2 mål om dagen mot en välsmakande soppa och äter för övrigt allt förutom potatis, ris, pasta och spannmålsprodukter. Toppen och det känns så härligt att få en finare figur inför sommaren.

När det gäller loppis så var jag och några lika loppistokiga väninnor i Dalsjöfors på ett kyrkligt loppis som heter Gärdhem. Stället kan verkligen rekommenderas, mest för prylar (glas, porslin m m) och tyger. Det finns också mycket möbler och böcker som vi dock inte fördjupade oss i denna gång. De har en s k finhörna, där de samlat lite finare saker men priserna är låga ändå. Jag köpte en gammal fin ägghöna i porslin bl a och så klart tyger och fina knappar till min väskverkstad - det var halva priset på textilier denna lördag, så det kostade ju ingenting. Klart värt ett besök.

Äntligen här!

Efter ett rejält antal timmar har jag äntligen fått bloggutseendet som jag vill ha det - så nu är jag igång och öppnar dörrarna till mitt värdshus The Happy Hen Inn. Och hoppas så klart på många gäster som sätter igång härliga diskussioner och delar mig sig av sina livskryddor. För det är ju det som är bäst i livet - goa vänner att dryfta ditt och datt med. Min förhoppning är att mitt värdshus ska bli ett ställe att längta till, en glad och mysig oas i vardagen samtidigt som man kan vädra starka åsikter och få igång debatt.

Min ambition är att dela med mig av det som kryddar mitt liv: tips på böcker och filmer, bra loppisställen, mina bästa vintagefynd, my passion: att designa och tillverka väskor av second hand-material, roliga aktiviteter med väninnorna o s v och att ha bloppis lite då och då. Förhoppningsvis får jag ta del av mina gästers dito.

Hur som helst - hjärligt välkommen, jag hoppas att du ska trivas. De rubriker jag tänkt att skriva mina inlägg under är: något personligt om min dag, något jag reagerar på, retar mig på eller bara vill dela med mig av. Därefter något som känns angeläget (åsikter, aktuella händelser m m) och till sist om mitt livs kryddor (om saker som betyder mycket för mig och kan vara tips för andra).

Stärk din självkänsla
Var och lyssnade på Mia Thörnbloms föredrag Mera självkänsla. Vilket energiknippe hon är och duktig på att förmedla kloka tankar. Fick med mig mycket tänkvärt och enkla övningar att sätta i praktik. För det här med självkänsla är ju inte vi här i Norden så duktiga på - vi som uppfostrats med "eget skryt luktar illa", "vem tror du att du är", "stick inte upp här" - ja, ni vet...och så viktigt som det är att känna att man duger och är bra. Det är något vi borde fått lära oss i skolan, någon slags "livskunskap" borde finnas på schemat jämte all teoretisk kunskap. Jag tänker på alla dessa osäkra tonåringar som söker sin identitet och som blir bombaderade med olika typer av ideal hela tiden via media m m - tänk om de fick stöd i att vara säkra i sig själva, vad mycket ledsamhet som försvann då! Jag som är mitt i livet känner med ändå som en novis inom området självkänsla. Det är som Mia säger, i den här åldern har man ju skaffat sig ett bra självförtroende, men det betyder inte att man också har god självkänsla.

Böcker i grupp
Bilda en bokklubb så blir det att du läser även böcker du annars inte valt - det är mycket berikande. Jag är med i en bokklubb på 10 personer (det är nog max) som vi på skoj kallar för Club Elite (vi träffas en gång i månaden på Hotel Elites trevliga loungebar. En av oss får till uppgift att välja nästa bok och alla läser till nästa möte, då boken diskuteras. Det är hur givande som helst att på djupet och seriöst gå in i den aktuella boken. Ett stort bonus utöver upplevelsen av boken. Och som sagt, det blir att man läser böcker som man aldrig skulle läst annars.