Så många hål att stoppa 16 miljoner i...

Hörde på nyheterna igår att polisbevakningen av fotbollsmatcher kostar samhället över 16 miljoner skattekronor per år! Fattar ni - det gör inte jag! Det är ju inte klokt att samhället överhuvudtaget går med på detta, varför finns det inga protester och demonstrationer, ingenting hörs om detta förutom rapportering i nyheter när väl huliganerna rasat vilt. Dock minns jag väl Anna Mannheimers krönika i GP för ett tag sedan om just detta - den enda reaktionen som jag sett och hört om. Hon skrev att tänk om man skulle behövt sådan polisstyrka runt en kvinnor-kan-mässa, så skulle protesterna höras högt. Men när det är fotboll - det är ju heligt!

Tänk så mycket man kunde använt dessa pengar till. Äldrevården, skolorna...där finns ju hur många hål som helst att stoppa pengar i. De svaga i samhället som alltid får spara först av alla - barn som är helt oskyldiga till allt och som behöver medel för få en bra grund för livet och äldre, som jobbat och varit med och betalat skatt i alla år, har sin fulla rätt att få den hjälp de behöver (de har ju redan betalat för det) och då tar man pengarna för att idioter får slåss i lugn och ro. Vad är detta för en galen värld?

Nyhetsinslaget gick ut på att det nu finns ett förslag på att klubbarna som är aktiebolag ska betala för polisskydd. Kanon, men inte särskilt hållbart. Dels så är det endast ett fåtal klubbar som är aktiebolag och de kan ju lätt ombilda sig i en anna företagsform...Nej, jag röstar för publikfria matcher, sänd dem på TV istället. Visst är det orättvist mot alla ordentliga fotbollsfans men kostnaden för att de ska få sin sport är för hög helt enkelt.

Sedan undrar jag varför det är så här just med fotboll. Tänk på hockey, inte är det någon där som förstör och hotar andras säkerhet. Och det är en lika stor sport i alla fall hos oss - men det är väl fotbollen som är störst i världen...den som är störst får mest, så är det ju alltid. Det skulle vara intressant att läsa någon forskning om detta fenomen med fotbollshuliganer, vad är de för några egentligen och varför har det blivit så här? Vad för slags metoder och åtgärder behövs för att få slut på detta - behöver dessa individer vård av något slag, hur har de blivit så här?

Min dotter gjorde just ett arbete i skolan om hatbrott och det slog mig att det här kanske också är hatrelaterat på något sätt. Det var intressant att lyssna på dotterns föredrag, det väckte mycket tankeställare. Hatbrott är ju hur stort som helst och finns överallt när man tänker efter. Det är inte bara dessa hedersmord och rasism i stort - utan all slags mobbing och diskriminering hör dit. Och så är det ju så att det är inte alltid så att hat riktas mot de som är annorlunda, utan det kan också finnas mot "ens egna", det finns i människans natur på något sätt och kan ta väldigt olika uttryck. Vissa hatbrott som sker är inte egentligen ens riktade mot den som drabbas utan är ett uttryck, en protest, mot någonting annat, större, som man känner sig maktlös över och inte kan nå. Då får den som är i vägen stå för konsekvenserna. För visst hatar vi alla någon eller något. Det är ett sätt att få ut frustrationer helt enkelt. Som dottern summerade är det var och en som måste börja hos sig själv för att komma till rätta med problemet och det är oftast information och påverkansmöjlighet som är nycklarna till lösningen.

Var inne och tittade på statistiken på min blogg, är ju listad på några blogglistor och såg till min stora förvåning att jag har cirka 100 unika besökare! Vilka är ni, ge er tillkänna - skulle vara kul att få igång lite diskussion. Har spridit adressen till mina direkta kontakter, men de är långt ifrån hundra, så några andra måste ha hittat hit. Kul men lite kufiskt också när man inte vet vilka ni är!

Årets vinter har varit - den var kort och intensiv och kom sent - men nu smälter snön och vädermänniskorna säger att det ska bli upp till 15 grader varm nästa vecka. Härligt, härligt! Ljuset är tillbaka - denna helgen ändrar vi till sommartid - så det finns hopp. Längtar så efter Parisresan redan nu! Dock ska någon månads arbete göras först. Kollegan som jag jobbar ihop med ska vara ledig en hel månad för att göra den berömda pilgrimsvandringen i Spanien (780 km på fyra veckor)för att bena ut sitt liv och vad hon vill bli när hon blir stor. Då blir det förmodligen en rätt intensiv tid för min del...men när det är över, kan jag börja att planera hur vi bäst ska nyttja dagarna i Paris. Bonbon och au revoir för ikväll.

Vårda språket!

Blir så arg på mig själv ibland, när jag - som är professionell skribent - slänger mig med engelska ord. Det bara blir så och ibland känns det som att det blir mer kraft och fart i det man vill säga...Är ledsen för detta och försöker verkligen att tänka på det. Hörde på radion häromdagen att det finns förslag på att inom vissa yrkeskårer skall man genomföra projekt för att få fram svenskan mer - t ex inom datavärlden, där de flesta begrepp finns på engelska. Jag tror att det är mycket viktigt. De nordiska länderna är så små jämfört med andra och våra språk kan på kort tid försvinna, vilket är en hemsk tanke. Tänk bara på den korta tid som alla dessa engelska uttryck tagit över!

Jag vet att i Finland förr ansträngde man sig ordentligt för att alltid hitta ett finskt ord, en finsk översättning, på nya saker som kom t ex från USA. Jag vet inte - och tror inte - att det är så längre, med Internet har nog allt förändrats och språken blir mer och mer englofierade (finns det ett sådant ord? :-) Har även hört att man kämpat med detta på Island, som är det minsta av de nordiska länderna. All ära till dem - vi måste vara rädda om vårt språk och alla dess nyanser. Vad tråkigt det skulle vara om alla talade samma språk. Visserligen är det kul att kunna umgås över gränserna, men det kan vi ju ändå. Det är inget svårt att vara tvåspråkig - titta på mig, svenska är ju inte mitt modersmål.

Språkets utveckling är väldigt intressant, jag skulle gärna fördjupa mig mer i det. Men utveckling får inte betyda utarmning, det måste vi kämpa emot!

En annan språklig sak som är rätt kul (och jobbig ibland) är alla dessa bokstavskombinationer som man inte vet ursprungsordet till: ADSL, ISBN, PIN, USB, URL, SMS, MMS...för att nämna några som man hör dagligen. SMS är ju i sig ett förkortningsmedium. Fort ska det gå och kort ska det va! Även e-post (jag skrev mail först med raderade det sedan:-) lockar till förkortningar. Jag och en kollega som e-postar till varandra många gånger på en dag har rationaliserat bort själva meddelandet ofta, vi skriver vad vi vill i ämnesraden och utan avsändare. Så gör många med SMS också, utan avsändare, man ser ju vem meddelandet kommer ifrån. Tänk om allt detta förkortande är vårt språk i framtiden - vi kommunicerar med olika förkortningar...låter inte så kul.

Det skulle vara intressant att veta om man i skolorna berör dessa frågeställningar. Det borde man tycker jag! Nu är det lunch, njam njam för min pulversoppa från Allevo - goare finns inte (intalar jag mig!)

Kändisgalen?!

Har just läst allt kändisskvaller på aftonbladet.se - dagens bildextra om vad alla bold&beautiful håller på med...egentligen så bojkottar jag alla kvällstidningar (i pappersform) då jag verkligen anser att de är ren dynga, men nätversionen är svår att skippa, den blir ju dagens händelser och då kan jag inte låta bli att titta på celebriteterna...varför vill man det egentligen. Varför är det så intressant att se att Nicole Kidman med make promenerar som vanlig folk i jeans och t-shirt, hand i hand från en konsert? Dessutom tycker jag ju att det är jättesynd om dem som aldrig får vara i fred. Men om inte jag tittade på såna bilder och inte alla miljontals andra heller så skulle dom ju få vara det. Alltså är jag absolut också skyldig till intrång i deras privatliv...man tycker att det är så oskyldigt att bara se på en bild där inget händer, men tänk om det var en själv...de får ju inte ha ett normalt liv bara för att de valt ett yrke som gjort dem till kända.

Sedan finns det ju den kategorin som VILL att de ska bevakas hela tiden och älskar sitt kändisskap. Många är ju det utan att gjort något fantastiskt - som Nicole Kidman som är en kanonskådis - men typ Paris Hilton, som bara är känd för att hon är hon trots att hon är helt väck det mesta - visst är vi konstiga som är nyfikna på människor av den sorten...jag önskar att jag hade så mycket ryggrad att jag verkligen avstod från allt sånt skräp...även om inte det gjorde så mycket i det stora hela, så måste man ju för sin egen självkänsla ha lite kurage. Min kloka dotter, som verkligen älskar skolan och lärandet, har mycket högre moral - hon har infört TV-strejk för sin egen del för att hon vill använda tiden bättre. Och hon är bara 17 år...Visst skulle jag underätta mirakel på all den tid som jag själv slöar framför tv:n - men jag älskar ju det, det är min bästa avkoppling jämte böcker och filmer.

Back to work now!

Skulle inte kyssa Persson!

Tungkyssa Persson - vad är detta? Annelie (eller hur hon nu stavar) berättade glatt att hon kysst PuffigePersson på munnen varvid han sticker in sin tunga i hennes...say no more!!!

Vadmanhittarpå....

Har haft en avtämningsträff med min personlige tränare...ung, gullig kille...men klok som attan. Honom kan man inte lura! Som jag lurar mig själv. Det är fantastiskt givande att ha någon som lyssnar mellan raderna och slår huvudet på spiken...så sitter man där som en liten jänta och skäms. Vi satte upp nya mål för de kommande 5 veckorna som jag har kvar av viktminskningsfasen, inget jobbigt utan mycket realistiskt, med mina tidigare mål som grund - vad lyckades kontra vad lyckades jag inte. Så nya tag. Har minskat i vikt ytterligare dryga kilot - så kul - men midjemåttet har inte minskat så mycket som jag hade önskat. Det är ju där allt sitter för bövelen! I början av hela träningsgrejen och dieten gick det jättebra. Då satsade jag hundra! Nu har jag fått rutin på träningen, och pulversoppan på lunchen på vardagar, för övrigt har det falerat något. Det är precis som att när det blir rutin så tappar man fokus. Jag måste skärpa mig, för det är dieten (=maten) som jag slarvat med. Resultatet är att jag kanske inte ätit tillräckligt och blivit trött och då blir allt jobbigt. Fick mig en rejäl tankeställare idag och ska ta mig i kragen. Jag har ju ändå lyckats att komma halvvägs och bevisat för mig själv att det går - dessutom ganska enkelt! Men nu plingade micron och min kulinariska pulversoppa väntar...