Kändisgalen?!

Har just läst allt kändisskvaller på aftonbladet.se - dagens bildextra om vad alla bold&beautiful håller på med...egentligen så bojkottar jag alla kvällstidningar (i pappersform) då jag verkligen anser att de är ren dynga, men nätversionen är svår att skippa, den blir ju dagens händelser och då kan jag inte låta bli att titta på celebriteterna...varför vill man det egentligen. Varför är det så intressant att se att Nicole Kidman med make promenerar som vanlig folk i jeans och t-shirt, hand i hand från en konsert? Dessutom tycker jag ju att det är jättesynd om dem som aldrig får vara i fred. Men om inte jag tittade på såna bilder och inte alla miljontals andra heller så skulle dom ju få vara det. Alltså är jag absolut också skyldig till intrång i deras privatliv...man tycker att det är så oskyldigt att bara se på en bild där inget händer, men tänk om det var en själv...de får ju inte ha ett normalt liv bara för att de valt ett yrke som gjort dem till kända.

Sedan finns det ju den kategorin som VILL att de ska bevakas hela tiden och älskar sitt kändisskap. Många är ju det utan att gjort något fantastiskt - som Nicole Kidman som är en kanonskådis - men typ Paris Hilton, som bara är känd för att hon är hon trots att hon är helt väck det mesta - visst är vi konstiga som är nyfikna på människor av den sorten...jag önskar att jag hade så mycket ryggrad att jag verkligen avstod från allt sånt skräp...även om inte det gjorde så mycket i det stora hela, så måste man ju för sin egen självkänsla ha lite kurage. Min kloka dotter, som verkligen älskar skolan och lärandet, har mycket högre moral - hon har infört TV-strejk för sin egen del för att hon vill använda tiden bättre. Och hon är bara 17 år...Visst skulle jag underätta mirakel på all den tid som jag själv slöar framför tv:n - men jag älskar ju det, det är min bästa avkoppling jämte böcker och filmer.

Back to work now!