Blir så arg på mig själv ibland, när jag - som är professionell skribent - slänger mig med engelska ord. Det bara blir så och ibland känns det som att det blir mer kraft och fart i det man vill säga...Är ledsen för detta och försöker verkligen att tänka på det. Hörde på radion häromdagen att det finns förslag på att inom vissa yrkeskårer skall man genomföra projekt för att få fram svenskan mer - t ex inom datavärlden, där de flesta begrepp finns på engelska. Jag tror att det är mycket viktigt. De nordiska länderna är så små jämfört med andra och våra språk kan på kort tid försvinna, vilket är en hemsk tanke. Tänk bara på den korta tid som alla dessa engelska uttryck tagit över!
Jag vet att i Finland förr ansträngde man sig ordentligt för att alltid hitta ett finskt ord, en finsk översättning, på nya saker som kom t ex från USA. Jag vet inte - och tror inte - att det är så längre, med Internet har nog allt förändrats och språken blir mer och mer englofierade (finns det ett sådant ord? :-) Har även hört att man kämpat med detta på Island, som är det minsta av de nordiska länderna. All ära till dem - vi måste vara rädda om vårt språk och alla dess nyanser. Vad tråkigt det skulle vara om alla talade samma språk. Visserligen är det kul att kunna umgås över gränserna, men det kan vi ju ändå. Det är inget svårt att vara tvåspråkig - titta på mig, svenska är ju inte mitt modersmål.
Språkets utveckling är väldigt intressant, jag skulle gärna fördjupa mig mer i det. Men utveckling får inte betyda utarmning, det måste vi kämpa emot!
En annan språklig sak som är rätt kul (och jobbig ibland) är alla dessa bokstavskombinationer som man inte vet ursprungsordet till: ADSL, ISBN, PIN, USB, URL, SMS, MMS...för att nämna några som man hör dagligen. SMS är ju i sig ett förkortningsmedium. Fort ska det gå och kort ska det va! Även e-post (jag skrev mail först med raderade det sedan:-) lockar till förkortningar. Jag och en kollega som e-postar till varandra många gånger på en dag har rationaliserat bort själva meddelandet ofta, vi skriver vad vi vill i ämnesraden och utan avsändare. Så gör många med SMS också, utan avsändare, man ser ju vem meddelandet kommer ifrån. Tänk om allt detta förkortande är vårt språk i framtiden - vi kommunicerar med olika förkortningar...låter inte så kul.
Det skulle vara intressant att veta om man i skolorna berör dessa frågeställningar. Det borde man tycker jag!
Nu är det lunch, njam njam för min pulversoppa från Allevo - goare finns inte (intalar jag mig!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ett mycket angeläget ämne!
Instämmer till 100 % om att vårda vårt svenska språk.
MMLK/Borås
Skicka en kommentar