Så många hål att stoppa 16 miljoner i...

Hörde på nyheterna igår att polisbevakningen av fotbollsmatcher kostar samhället över 16 miljoner skattekronor per år! Fattar ni - det gör inte jag! Det är ju inte klokt att samhället överhuvudtaget går med på detta, varför finns det inga protester och demonstrationer, ingenting hörs om detta förutom rapportering i nyheter när väl huliganerna rasat vilt. Dock minns jag väl Anna Mannheimers krönika i GP för ett tag sedan om just detta - den enda reaktionen som jag sett och hört om. Hon skrev att tänk om man skulle behövt sådan polisstyrka runt en kvinnor-kan-mässa, så skulle protesterna höras högt. Men när det är fotboll - det är ju heligt!

Tänk så mycket man kunde använt dessa pengar till. Äldrevården, skolorna...där finns ju hur många hål som helst att stoppa pengar i. De svaga i samhället som alltid får spara först av alla - barn som är helt oskyldiga till allt och som behöver medel för få en bra grund för livet och äldre, som jobbat och varit med och betalat skatt i alla år, har sin fulla rätt att få den hjälp de behöver (de har ju redan betalat för det) och då tar man pengarna för att idioter får slåss i lugn och ro. Vad är detta för en galen värld?

Nyhetsinslaget gick ut på att det nu finns ett förslag på att klubbarna som är aktiebolag ska betala för polisskydd. Kanon, men inte särskilt hållbart. Dels så är det endast ett fåtal klubbar som är aktiebolag och de kan ju lätt ombilda sig i en anna företagsform...Nej, jag röstar för publikfria matcher, sänd dem på TV istället. Visst är det orättvist mot alla ordentliga fotbollsfans men kostnaden för att de ska få sin sport är för hög helt enkelt.

Sedan undrar jag varför det är så här just med fotboll. Tänk på hockey, inte är det någon där som förstör och hotar andras säkerhet. Och det är en lika stor sport i alla fall hos oss - men det är väl fotbollen som är störst i världen...den som är störst får mest, så är det ju alltid. Det skulle vara intressant att läsa någon forskning om detta fenomen med fotbollshuliganer, vad är de för några egentligen och varför har det blivit så här? Vad för slags metoder och åtgärder behövs för att få slut på detta - behöver dessa individer vård av något slag, hur har de blivit så här?

Min dotter gjorde just ett arbete i skolan om hatbrott och det slog mig att det här kanske också är hatrelaterat på något sätt. Det var intressant att lyssna på dotterns föredrag, det väckte mycket tankeställare. Hatbrott är ju hur stort som helst och finns överallt när man tänker efter. Det är inte bara dessa hedersmord och rasism i stort - utan all slags mobbing och diskriminering hör dit. Och så är det ju så att det är inte alltid så att hat riktas mot de som är annorlunda, utan det kan också finnas mot "ens egna", det finns i människans natur på något sätt och kan ta väldigt olika uttryck. Vissa hatbrott som sker är inte egentligen ens riktade mot den som drabbas utan är ett uttryck, en protest, mot någonting annat, större, som man känner sig maktlös över och inte kan nå. Då får den som är i vägen stå för konsekvenserna. För visst hatar vi alla någon eller något. Det är ett sätt att få ut frustrationer helt enkelt. Som dottern summerade är det var och en som måste börja hos sig själv för att komma till rätta med problemet och det är oftast information och påverkansmöjlighet som är nycklarna till lösningen.

Var inne och tittade på statistiken på min blogg, är ju listad på några blogglistor och såg till min stora förvåning att jag har cirka 100 unika besökare! Vilka är ni, ge er tillkänna - skulle vara kul att få igång lite diskussion. Har spridit adressen till mina direkta kontakter, men de är långt ifrån hundra, så några andra måste ha hittat hit. Kul men lite kufiskt också när man inte vet vilka ni är!

Årets vinter har varit - den var kort och intensiv och kom sent - men nu smälter snön och vädermänniskorna säger att det ska bli upp till 15 grader varm nästa vecka. Härligt, härligt! Ljuset är tillbaka - denna helgen ändrar vi till sommartid - så det finns hopp. Längtar så efter Parisresan redan nu! Dock ska någon månads arbete göras först. Kollegan som jag jobbar ihop med ska vara ledig en hel månad för att göra den berömda pilgrimsvandringen i Spanien (780 km på fyra veckor)för att bena ut sitt liv och vad hon vill bli när hon blir stor. Då blir det förmodligen en rätt intensiv tid för min del...men när det är över, kan jag börja att planera hur vi bäst ska nyttja dagarna i Paris. Bonbon och au revoir för ikväll.